Vi gick in, trötta, rädda och förkrossade. Det fanns en frid där som vi inte känt på flera år.

"Julen närmade sig och min ångest ökade dag för dag, precis som alla andra år sedan jag träffade mitt ex. Han var alltid sämre runt jul, hans humör var väldigt kort. Förutom all julstress lade jag ner mycket tid på att försöka bevara friden och förhindra att den exploderade. Det hade varit så här i så många år. Julen var ingen bra tid, inte en fest för ljus och frid. Men jag försökte alltid hålla ut, tänkte på att hålla allt bra eftersom det skulle vara så sorgligt för våra pojkar om allt exploderade före eller under högtiderna."

Sedan kom ännu en jul, killarna var helt galna och jag och min familj kom hem från en skateboardtur. Killarna började bajsa i baksätet och mitt ex blev helt förståndigt. Han körde som en galning och när jag protesterade armbågade han mig i revbenen steg för steg nästa gång vi stannade vid ett rött ljus. Han skrek och skrek. Vi tre var stelfrusna av skräck och jag höll på att dö av smärtan från armbågarna. Vi kom hem, jag vet inte hur. Jag var helt domnad och kunde inte tänka.

Jag ringde min syster som till slut kom och hämtade mig och pojkarna. Hon körde oss till kvinnojouren. Situationen jag hade arbetat så hårt för att förhindra höll på att bli verklighet. Mina pojkar och jag minns ibland när vi gick in genom dörrarna till kvinnojouren. Allt var i full gång med julförberedelser men så tyst och fint. Stearinljus, en julgran med massor av presenter under. Vi blev inbjudna på ett mellanmål och visades till vårt rum. Vi lyckades somna, helt utmattade efter denna galna vändning. Nästa dag var det julafton. Vi sov länge och rockade loss tills julen ringde in. Sedan bjöds middagen in och en riktig fest väntade oss, utsökt mat lagad av en mästerkock som erbjöd sin personal den kvällen. Efter maten öppnades paketen, vi fick alla många julklappar som om de hade planerats för oss hela tiden.

"Vi kommer aldrig att glömma den julen. Ibland ser mina pojkar och jag tillbaka på den och säger att det var deras första bästa jul. Det jag fruktade och undvek i alla dessa år visade sig vara vår tur."

Även om berättelsen är full av smärta, visar den hur viktigt det är att ha en fristad där kvinnor och barn känner sig trygga istället för rädda, och det möjliggörs tack vare stödet från Kvinnojourens Vänner som sponsrar våra månatliga aktiviteter.

Med ditt stöd gör du det möjligt för oss att hålla härbärget öppet dygnet runt, ge rådgivning och ta hand om barn och mödrar under deras svåraste tider.